2. Att hälsa

Ett exempel på en oskriven social regel är hur man ska hälsa. Denna regel finns inte nedskriven i någon instruktionsbok om livet, utan det är något man lär sig genom att observera andra som hälsar på varandra. Ganska snabbt kommer detta naturligt och plötsligt har man lärt sig precis när det passar sig att hälsa på olika sätt. Det finns nämligen inte rätt svar utan olika sociala situationer innebär olika regler för vad som passar sig.

Många med AST tycker att det är obekvämt att hälsa på människor man träffar. Ofta förväntas det att man ska fråga personen man träffar hur de mår, och att man själv ska svara på samma fråga. Det allra vanligaste svaret på frågan är “bra”, och det är många människor som svarar “bra” oavsett hur de mår. Om man mår dåligt och tycker att det känns obekvämt att ljuga, kan situationen bli ganska jobbig. Då kan man antingen vara ärlig och säga som det är, eller säga att det är ”okej” eller att ”det rullar på” eller något liknande. Man kan också försöka undvika att få frågan – men det är tyvärr inte alltid så lätt.

Andra sociala sammanhang

Det finns förstås andra sociala situationer som kan vara jobbiga eller obekväma. Många sådana situationer kan uppstå om man exempelvis sitter i ett möte, deltar i en gruppverksamhet eller går i skolan med andra personer.

När man exempelvis ska kliva in på ett möte/i ett klassrum/matsal etc. ställer sig många frågan: ”var ska jag sätta mig?”. När ska jag sätta mig ner och ska jag säga något när jag satt mig?

Pauser och raster är något som många tycker är det allra jobbigaste. Man kanske är osäker på vad som förväntas av en eller vad man ska göra i en paus. Då kan det nämligen finnas o-uttalade förväntningar om att man ska småprata eller på annat sätt vara social.

Fester eller sociala tillställningar är en annan situation som ofta är svår. Hur ska jag bete mig i ett socialt sammanhang där det finns många nya och okända personer? Förväntas jag hälsa på alla som är där? Förväntas jag ha ett samtal? Hur inleder jag iså fall ett samtal?