2. Icke-verbal kommunikation

När människor kommunicerar med varandra använder vi olika sätt för att förmedla det vi vill säga till den andre. Vi använder inte bara ord när vi samtalar. En stor del av kommunikationen är icke-verbal. Den icke-verbala kommunikationen används för att förmedla både känslor och tankar samt är viktig för att vi ska förstå varandra.

Här nedan kommer en lista på exempel på olika sorters icke-verbal kommunikation:

• Kroppsspråk och gester. Den allra vanligaste typen av kroppsspråk är handrörelser eller gester som man använder för att “förstärka” eller ge extra liv åt det man säger. Användande av gester signalerar exempelvis hur engagerad man är i samtalet eller hur intressant man tycker att det är.
  Hur mycket man använder sig av kroppsspråk är olika från person till person. I Sverige är vi generellt ganska återhållsamma med kroppsspråk om man jämför med en del andra länder.
  
  
• Kroppsriktning. Åt vilket håll kroppen är vänd kan också säga en del om vårt intresse.
  Vänder man sig mot den som talar är man troligtvis intresserad av samtalet, har tid att prata en stund och vill gärna höra mer. Har man en kroppsriktning vänd bort från den som talar signalerar man troligtvis att man inte har tid att prata, eller att man inte är så intresserad av samtalsämnet.
  
  
• Kroppshållning. För många människor är kroppshållningen en tydlig signal om hur man mår.
  Träffar man någon som vanligtvis är rakryggad men som verkar ovanligt hopsjunken finns anledning att fråga hur personen mår. Andra anledningar till att en person är hopsjunken kan vara: Personen kanske vill ta mindre plats, har ont i ryggen eller är ledsen.
  

• Mimik. Ansiktsuttryck säger väldigt mycket om hur en person mår eller uppfattar någonting. Ett par rynkade ögonbryn kan signalera missnöje, fundersamhet, förvirring eller ilska. Ett leende signalerar glädje eller välvilja. Du kan säkert komma på fler exempel på hur mimiken förmedla något.
  
  
• Ögonkontakt. Många personer med AST beskriver att de har väldigt svårt att på ett naturligt sätt hålla ögonkontakt. Andra tycker att det rentav är obehagligt att titta andra människor i ögonen.
  
  Samtidigt brukar man säga att ögonkontakten kan signalera intresse för den andra människan, eller att brist på ögonkontakt signalerar undergivenhet eller ointresse. På nästa sida kommer vi fördjupa oss i problemet med ögonkontakt.
  
  
• Tonfall. Vilken volym, tempo och melodi man har på rösten påverkas av en mängd olika saker, och kan exempelvis förmedla om vi är arga, glada, ledsna eller om vi inte vill väcka någon som sover.
  
  
• Betoning av ord. Betoningen av olika ord är avgörande för vad det vi säger faktiskt betyder. Det kommande exemplet illustrerar att betoningen av ord i en mening kan förändra betydelsen (det betonade ordet skrivs med fetstil).
  

Jag sa inte att hon stal mina pengar – … det var hon själv som sa det!

Jag sa inte att hon stal mina pengar – … jag tänkte det.

Jag sa inte att hon stal mina pengar – … det var någon helt annan!

Jag sa inte att hon stal mina pengar – … hon lånade dem bara!

Jag sa inte att hon stal mina pengar – … men hon stal någon annans pengar

Jag sa inte att hon stal mina pengar -… men hon stal något annat

Icke-verbalt kroppsspråk hos personer med AST

Det är relativt vanligt att personer med AST har ett annorlunda sätt att uttrycka icke-verbalt kroppsspråk. Det är många som fått höra att de inte uttrycker speciellt mycket med kroppen. Man kanske har en relativt liten variation i både kroppsspråk och tonfall.

Det är många som upplever att andra inte alls kan läsa av hur de mår om man inte berättar det uttryckligen, att man uppfattas vara nöjd och glad fast det egentligen känns kaosartat inombords. Andra kanske tenderar att låta arga på rösten fast de inte alls är det.

Eftersom alla personer med AST fungerar olika så går det inte att säga något generellt kring på vilket sätt man avviker vad gäller kroppsspråk eller röstläge, utan det varierar från person till person.

Det finns dessutom de som (ofta omedvetet) övat sig i socialt samspel och inte avviker speciellt mycket från det normativa sättet. Man kan säga att det som är gemensamt för personer med AST, vad gäller kroppsspråk, tonfall, ögonkontakt etc. är att denna typ av kommunikation inte används med samma automatik och naturlighet som för andra.