4. Diagnoskriterier
Diagnoskriterier är de symtom som behöver vara uppfyllda för att man ska få diagnosen AST.
Diagnoskriterierna för AST är följande:
- Begränsad förmåga till ömsesidigt socialt samspel
Detta kan exempelvis innebära att man har svårigheter med att använda icke-verbalt kommunikativt beteende vid sociala interaktioner, som blickkontakt, ansiktsuttryck och gester. Man kan också ha svårt att etablera kamratrelationer med jämnåriga, har ett annorlunda sätt att förhålla sig till andra människors känslor eller svårt att anpassa beteendet till det sociala sammanhanget. Det är också vanligt med en brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra människor.
- Begränsade beteenden och intressen
Detta kan exempelvis innebära att man har en fixering vid ett eller flera begränsade intressen som är överdrivna eller onormala i intensitet eller innehåll. Det kan också handla om att man har repetitiva motoriska rörelser eller tal, att man insisterar på att inget ska förändras i vardagen, fixering vid specifika rutiner eller ritualer. Här ingår ofta också att man har en fascination inför specifika delar av föremål eller omgivningen (såsom deras lukt, hur materialet de är gjorda av känns, eller ljudet eller vibrationer som de avger)
- Svårigheterna ska medföra omfattande problem i vardagen
Detta kriterium handlar inte om något specifikt symtom, utan innebär istället att ens begränsningar inom socialt samspel eller intressen leder till någon typ av problem i vardagen.