3. Ögonkontakt

I vår kultur är det ofta socialt förväntat med ögonkontakt. Genom ögonkontakt visar vi att vi ser och är intresserad av den person som vi pratar med.

Genom att titta en annan människa i ögonen så kan vi också få mer information om det samtalet handlar om. Ögonkontakt kan nämligen förmedla känslor och tankar som man inte direkt uttrycker i ord.

Flera personer med AST upplever stort obehag av att behöva titta andra människor i ögonen, och upplever att detta beteende inte kommer naturligt. Man upplever ögonkontakten nästan som inkräktande i en privat sfär och känner sig “skyddslös”. Andra personer har svårt att avgöra hur länge man ska titta andra personer i ögonen vid samtal och när det passar sig att “vika bort blicken”.

I vissa situationer kan det kännas viktigt att få en bra kontakt med den person man samtalar med och visa att man är intresserad av det hen säger. Då finns det några knep att ta till. Man kan till exempel titta på näsan, örat eller pannan på personen man pratar med i stället. Det kan också underlätta att veta att det inte är lång ögonkontakt som behövs. Det räcker med ca 2-3 sekunder i taget, och sedan kan man vika bort blicken en stund.

I andra situationer, t ex om man känner den man pratar med, så kan man naturligtvis berätta att man tycker att det är jobbigt med ögonkontakt men att man lyssnar på den andre även om man inte tittar den personen i ögonen.

Kom ihåg att det alltid är okej att undvika ögonkontakt om det känns jobbigt för dig. Men för att slippa bli ifrågasatt för att du tittar bort, så kan det vara bra att du informerar den andra om varför. Var då tydlig med att du lyssnar på personen även om du inte tittar hen i ögonen.