3. Ansiktsblindhet

En del  personer med autism beskriver att de har svårt att känna igen ansikten – dvs att de har ansiktsblindhet eller prosopagnosi som det heter med ett finare ord.

Det har delvis att göra med att den centrala koherensen är bristande, just eftersom man har svårt att se ”helheten” i hur en person ser ut. Man kanske vet att en person har en vårta på hakan, eller väldigt lockigt hår, men ingen uppfattning av helheten i utseendet.

Detta brukar vara extra svårt när det gäller människor man inte känner väl och har fått någon personlig uppfattning om, eftersom man inte har någon ”känsla” att koppla utseendet till. Först när man har fått en helhetsuppfattning av den andra kan man börja koppla detaljerna till denna helhet.

En situation som kan bli jobbig är om man inte känner igen sådana som man kanske ”borde” känna igen, så som grannen eller en kollega. Då riskerar man att uppfattas som otrevlig, eller att man hela tiden är rädd att man uppfattas som otrevlig.

Att inte känna igen folk kan dessutom vara ganska obehagligt för personen själv, eftersom man då upplever att alla är främlingar. Utifrån detta är det helt okej att man är lite avvaktande till andra personer, innan man känner sig trygg. Det värsta som kan hända är att den andra personen upplever dig som integritetsstark, vilket ju inte är något fel!

Namn är också något som kan vara svårt att komma ihåg. Precis som utseende är namn lättare att komma ihåg när man väl byggt upp en relation till den andra.

Som tur är finns det strategier som kan underlätta att känna igen andra personer, både till ansikte och namn.