3. Ömsesidighet

Socialt samspel med andra människor handlar till stor del om ömsesidighet. Det är viktigt att kunna anpassa sig efter varandra så att de man umgås med får känna sig uppskattade och att man visar att man vill träffas. För det mesta turas man om att ta kontakt med varandra. Det behöver inte vara exakt varannan gång men om man aldrig hör av sig så finns det risk för att vännerna tröttnar och inte tror att man vill träffa dem.

Om man däremot hör av sig flera gånger per dag finns risk att vännerna tycker att kontakten blir för intensiv. Det gäller med andra ord att ha en balans. För de flesta personer utan AST är denna balans naturlig, medan många med AST har svårt att veta när det passar att höra av sig.

En del tror att man måste ha något intressant att säga om man ska kontakta en vän. De kan tycka att det är svårt att höra av sig bara för att fråga hur det är och prata en stund. Andra älskar att bara “småsnacka” och kan ringa eller skriva till en vän utan att det är något särskilt man vill.

Naturligtvis handlar ömsesidighet inte bara om huruvida man har AST eller inte, utan det är också en fråga om personlighet. Vissa personer mår bra av att träffa eller prata med vänner ofta, medan andra mår bäst av att det går några månader mellan varje gång man ses eller pratas vid.

För att inga missförstånd ska uppstå så kan det vara bra att man pratar med sina vänner om hur man fungerar. Är man osäker på hur ofta man ska höra av sig så kan det underlätta om man frågar sina vänner om hur ofta de vill ha kontakt. Många gånger finns en förståelse kring att man är olika som personer när det gäller behovet av att umgås!